Gå direkt till sidans innehåll

Totalkväve

Indikator SE. 3.2.7. 6

Koncentrationen av näringsämnen har stor inverkan på ett vattens status, där kväve efter fosfor är det näst viktigaste näringsämnet. Fosfor är i många fall det viktigaste näringsämnet för primärproduktionen, men vid hög fosforhalt kan istället kväve vara den begränsande faktorn.

För kustvatten och vatten i övergångszon är halten totalkväve en av parametrarna i bedömningsgrunderna för näringsämnen tillsammans med bland annat totalfosfor och löst oorganiskt fosfor m.fl.

I sjöar och vattendrag ligger i regel totalkväve inte till grund för statusklassning av näringsämnen om inte tydliga indikationer finns på att mänskligt orsakad kvävebelastning lett till hög kvävehalt som styr tillväxten och artsammansättningen i vattnet. Om så är fallet gör vattenmyndigheterna en expertbedömning av gränshalterna för god eller måttlig status för kväve i sjön. Status för näringsämnen i sjöar bestäms då av den parameter som är sämst av totalkväve och totalfosfor.

Totalkvävehalter visas därför utan statusklassning i dessa diagram. Ett provvärde visas per år där högsta värdet valts ut i de fall då flera mätningar gjorts i samma vatten under augusti månad.

Totalkväve för ytvatten (µg/l) från augusti månad.

Senaste värdet:
380 µg/l (2023)
Utgångsvärde:
740 µg/l (1995)
Uppdaterad: 2024-03-21