Länsstyrelsen klassificerar ekologisk status eller potential samt kemisk status för ytvattenförekomster i syfte att avgöra vilka miljökvalitetsnormer (MKN) som ska fastställas. Miljökvalitetsnormer för vatten är ett svenskt juridisk styrmedel som uppkom i samband med Miljöbalken och anger den lägst godtagbara miljökvaliteten i ytvattenförekomsterna. Normerna anger även tidpunkten då dessa skall vara uppfyllda och det är myndigheternas och kommunens ansvar att se till att dessa uppfylls.

Ekologisk status är en sammanvägd bedömning av biologiska kvalitetsfaktorer (ex. fisk, växtplankton, bottenfauna), fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorer (ex. fosforhalt, siktdjup samt särskilt förorenande ämnen (SFÄ) såsom zink) samt hydromorfologiska kvalitetsfaktorer (fysiska förhållanden i vattnet och närmiljön). Kvalitetsfaktorerna som ingår i klassningen av ekologisk status skiljer sig dock något mellan sjöar, vattendrag och kustvatten.

Vid klassificering av ekologisk status vägs i första hand de biologiska kvalitetsfaktorerna samman. Om klassningen ger god eller hög status skall även fysikalisk-kemiska faktorer vägas in. Om klassningen även då ger hög status skall även hydromorfologiska kvalitetsfaktorer vägas samman i statusklassningen. Den kvalitetsfaktor med sämst status anger den ekologiska statusen för ytvattenförekomsten. Klassificeringens genomförande och resultat för kvalitetsfaktorerna/parametrarna och ekologisk status/ekologisk potential redovisas i databasen Vatteninformationssystem Sverige (VISS), för varje ytvattenförekomst.